Låt mig sova.
03,13
~~~~
Jobbar nätter denna veckan, tänkte att det kanske blir bättre om jag får jobba lite, men jag tänker mer än någonsin här... hur ska jag orka med detta? Jag fattar inte hur jag ska ta míg i genom det här. Kan jag inte få dra tillbaka tiden??? Snälla, det här kan inte vara sant.
Låt mig få sova, sova i flera månader och låt mig få vakna och må bra igen. Sova för att slippa tänka...
Det gör så ont, det värker i magen, hjärtat, kroppen, tårarna bränner innanför ögonlocken hela tiden och jag måste kämpa för att inte hamna i en "gråtattack" för när jag väl kommer in i en sån tar det jättelång tid innan tårarna slutar rinna och jag kan lugna ner mig. Känns som att tiden står stilla.... det har gått fem dar sen det hände men det känns som flera veckor minst...
Aldrig trodde jag detta, men nu är det ett faktum... men jag kan inte acceptera det, in än. Kan omöjligt göra det. Det finns inte.
Hoppas de sista timmarna går fort så jag får sova snart igen.
Detta var inget upplyftande inlägg, men det är så här det ser ut just nu. Nattsvart och kämpigt.
Tack Hanna för tavlan, den betyder mer än ord kan säga. Kram till dig, Tildan och Fredrik!
Kram till alla andra vänner som också visar mig sitt stöd, det betyder oändligt mycket!
~~~~
Jobbar nätter denna veckan, tänkte att det kanske blir bättre om jag får jobba lite, men jag tänker mer än någonsin här... hur ska jag orka med detta? Jag fattar inte hur jag ska ta míg i genom det här. Kan jag inte få dra tillbaka tiden??? Snälla, det här kan inte vara sant.
Låt mig få sova, sova i flera månader och låt mig få vakna och må bra igen. Sova för att slippa tänka...
Det gör så ont, det värker i magen, hjärtat, kroppen, tårarna bränner innanför ögonlocken hela tiden och jag måste kämpa för att inte hamna i en "gråtattack" för när jag väl kommer in i en sån tar det jättelång tid innan tårarna slutar rinna och jag kan lugna ner mig. Känns som att tiden står stilla.... det har gått fem dar sen det hände men det känns som flera veckor minst...
Aldrig trodde jag detta, men nu är det ett faktum... men jag kan inte acceptera det, in än. Kan omöjligt göra det. Det finns inte.
Hoppas de sista timmarna går fort så jag får sova snart igen.
Detta var inget upplyftande inlägg, men det är så här det ser ut just nu. Nattsvart och kämpigt.
Tack Hanna för tavlan, den betyder mer än ord kan säga. Kram till dig, Tildan och Fredrik!
Kram till alla andra vänner som också visar mig sitt stöd, det betyder oändligt mycket!
Kommentarer
Postat av: Fnyz/Hanna
:-( förstår att de måste vara jättejobbigt å sitta där hela nätterna å fundera :-( hoppas du får tag på nån jättemysig liten lägenhet nu så du får vara i fred å ta hand om dig själv. det är ju omöjligt att gå vidare öht som det ser ut nu.
tavlan ska du titta på när du känner dig nere och ensam, kom ihåg att vi är många som älskar dig!
Sätt den så du ser den varje morgon när du kliver upp å blir påmind om att du är älskad!
Postat av: Schwan
Ja, du är verkligen älskad!
Trackback